Det här är vad jag har ägnat mig åt den senaste veckan:

Jag har tagit reda på hur byggnader påverkas av hur mycket det blåser från ett visst håll. Tja, jag har ju fått rita perspektiv i alla fall... I helgen ska jag ägna mig åt annat dock. Kaklen till kakelugnen ska jag försöka ta tag i, bland annat.

Jag är tillbaka i blogosfären i form av en digital tecknepärm. Eftersom folket finns på nätet nuförtiden så kan man ju lämpligtvis foga sig efter det då. Här tänkte jag publicera mina klottor för offentlig påsyn. Kritik mottages gärna.

Gå ut, gör ditt bästa och vinn över dig själv!

Igår gjorde jag den här då inspirationen plötsligt föll över mig som ett regn om våren. Det är tänkt att föreställa Jan Brink och Briar. Originalet ser ut som följande och självklart har jag stulit den någonstansifrån.

Eftersom att jag har fotograferat med telefonkamera mitt i natten när jag blev färdig är kvaliteten mycket dålig. Egentligen borde jag skanna in mina teckningar men då blir jag tvungen att ge upp mina älskade A3:or eftersom min skanner bara äter A4:or.

En del detaljer hade gärna fått vara mer framträdande än de sist och slutligen blev. I övrigt blev jag nöjd med slutresultatet.

Tiedät nimeni. Ei tarinaani. Näet hymyni. Ei tuskaani. Näet suruni. Ei arpiani. Luet huuliltani. Ei ajatuksiani.

Ihan totta.

Min förra blogg tog verkligen musten ur mig. Jag har ingen drivkraft alls längre på den här fronten. Det i sig är ju lite märkvärdigt med tanke på att jag har skrivit dagbok konstant sedan jag var tio år. Kanske det börjar bli dags att återgå till papper och penna och ett fånigt litet lås.

I helgen har vi inte gjort så mycket. Det här med en monstervecka i skolan genast efter jullovet satte sina spår så det behövdes inte så mycket. I fredags fogade min karl kakelugnen och den blev så fin, så fin! På lördag försökte jag rida Stig som bara sprang undan och inte alls koncentrerade sig på uppgifterna som jag gav honom. Då blev jag bara irriterad. Efteråt hade vi nioårskalas och träffade släkten och åt tårta. I söndags hade jag mina barndomsvänner på besök och innan dess hade jag bakat småbröd. Mellan varven ritade jag lite stålkonstruktion. I går kväll fick jag med ut min karl i skidspåret och så körde vi elva kilometer teknik. Vi hade hela spåret för oss själva. Inte konstigt eftersom det var söndag kväll och klockan var 21...

Idag har jag prövat mina vingar och börjat använda Autodesk Robot Structural Design verktyget. Kulkul! Min spontana åsikt är att det är logiskt. Fördel har jag i och med att jag kan Tekla Structures från förut, även om det inte handlar om frihetsgrader och beräkningar utan om modellering och ritningsproducerande.

Ikväll har jag skidat i studiestaden igen. Det har börjat gå lättare nu men idag öppnade jag alldeles för fort vilket gjorde mig trött. Nästa gång får jag nog lova att hålla mig i skinnet så att jag inte spurtar ihjäl mig.

Idag hade jag nästan bestämt mig för att jag inte skulle ut och åka skidor alls men så kom jag på att det skulle jag nog i alla fall så jag tog mig an ett nytt spår här i studiestaden och körde fel inte mindre än två gånger innan jag hittade rätt. När jag slutligen hittade rätt var parkeringen mer än full och jag insåg att det där spåret nog kunde vara av intresse i alla fall.

På ärvda skidor, i ärvda skidskor men med egna stavar och kläder lyckades jag dessutom varva samma person två gånger och det är något som aldrig hänt förut i mitt liv! Du med svarta byxor, vit jacka, glasögon och vit mössa - du gjorde min dag! Och känn dig ägd!

Terrängen var trevlig och inte alls lika brant uppför och nerför som i spåren hemma men ändå tio gånger trevligare än spåret jag prövade på igår. Spåret var nött (fullt begripligt) och på mitten av skatespåret gick en irriterande rygg av välten som tydligen inte räckte över hela spårbredden på ett varv men föret var perfekt och det gick undan på en medelhastighet på ungefär 17 km/h enligt GPS:en i min telefon.

Nu kan jag somna lycklig.

Det här måste vara en av de vackraste sånger som spelas på radio just nu:

Idag har jag haft en lång dag i skolan igen. Det börjar bli vardagslyx att få gå hem redan klockan 16 om eftermiddagarna. Idag har jag suttit där från 8.00 tills alldeles nyss 17.40. Att klockan hinner slå 19 förrän man får gå hem är inte heller ovanligt längre. Egentligen slutade lektionerna redan klockan 14 men jag satt och lyssnade på några ingenjörsarbetspresentationer och sedan ritade jag början på stålkonstruktionen som ska lämnas in nästa vecka. Jag modellerade också upp den på skoj i Tekla Structures som jag lärde mig att använda när jag sommarjobbade på en ingenjörsbyrå för två år sedan. Jag har inte modellerat en enda liten bult sedan jag slutade där men så idag fick jag för mig att jag skulle det och jag blev glatt överraskad över att jag mindes alla kommandon och hur man fick till det i programmet. Ibland blir man positivt överraskad av sin hjärna och sin minnesförmåga! Sist och slutligen använder vi nog Autocad för att rita konstruktionen endast för att andra halvan av gruppen inte kan Tekla. Även om det hade givit massa massa extra bonus ifall vi hade använt Tekla. Den här perioden har vi faktiskt en kurs som heter BIM (Building Information Management) konstruktionsplanering där vi kommer att lära oss Robot och Tekla Structures så då får jag fräscha upp mitt minne ordentligt.

Okej. Jag var inget vidare bra på att försöka hålla bloggen vid liv och jag vet fortfarande inte om jag kommer att fortsätta skriva här. Nu har jag i alla fall återvänt till studiestaden efter jullovet och det mesta är sig likt. Min vårtermin började dock inget vidare bra alls igår morse. Det där att stiga upp 5.50 när klockan ringde var underligt nog inget problem med tanke på att jag stigit upp i medeltal 10.30 varje morgon under mitt två och en halv veckor långa jullov. När jag sedan körde mot studiestaden med planerad ankomst en och en halv timme senare möttes jag av lååångsaaaam trafik på grund av snö på vägen, dålig sikt och tunga fordon som körde sextio kilometer i timmen. Jag kom fram en halv timme för sent. Snabbt kalkylerat blev det 130 % av tiden som det brukar ta. Imorse fortsatte min goda tur när jag försov mig BIG TIME och vaknade klockan 10.55 då jag borde ha varit i skolan klockan 10.00. Så gick det med det. Jag hoppas att jag har laggat färdigt nu för det hör verkligen inte till min stil att försova mig. Jag är ur fas kan man säga.

När jag kom från skolan drack jag kaffe och åt en joghurt och så drog jag på mig underställ och skidkläder och så körde jag iväg på spårjakt. Jag har aldrig skidat förut i studiestaden men jag vet om ett par spår i närheten varav jag valde ett som jag har haft för mig att är ett rätt så snällt spår. Jag hittade spåret och gav mig iväg, utan vätskebälte dumt nog eftersom jag hade glömt det hemhemma och den enda flaska jag hade i lägenheten var en glasflaska som jag ogärna lämnar vid sidan av spåret ifall någon skulle få för sig att ha sönder den. Spåret passar mig finfint för jag kan ganska lätt hålla stadig fart i skatespåret och kommer åt att stå och staka om jag känner för det. Inga branta uppförs- och nerförsbackar och inga knepiga svängar, det är min melodi. Efter sju kilometer blev jag för törstig så då åkte jag tillbaka till bilen och åkte hem. Spåret var rätt tungskidat idag eftersom temperaturen ligger nära noll samt att det kommit nästan tio centimeter nysnö inatt. Mjukt var det. Inte isigt alls. Nästan väl trögt.

Nu ska jag slappa lite tror jag. Sedan måste jag gå och handla så att jag får någon mat imorgon.

Var snälla mot varandra!